Au Pair Träff: Walnut Creek
1 7 S e p t e m b e r
Idag den 17 september klockan 7:30pm var alla au pairer som
ville komma bjudna till en au pair träff i Walnut Creek. Jag hade
pratat tidigare om just den här träffen med Anita och Juliana
och föreslagit att vi skulle åka flera i en bil. Jag hörde inget från
någon av dem imorse så jag bestämde mig för att ta tag i det.
Så jag ringde alla och bestämde tid med dom.
Runt 6 tiden åkte jag och hämtade dom. Alla bor på olika ställen
av Livermore så jag fick köra runt som värsta tourguiden. Nu kan
jag iaf vägen hem till samtliga. Det var rätt nervöst för jag var
tvungen att åka ut på Freewayen för att komma till Walnut Creek
och som ni kanske minns så har jag bara varit ute på den en(!)
gång. Det var rätt skönt ändå för jag hade med mig Katarina i
bilen och hon har kört rätt mycket runt här.
Om ni hade sett mig i bilen där på Freewayen på väg till Walnut
Creek hade ni förmodligen skrattat. Satt spänd som en get med
tungan rätt i mun. Det läskigaste var just att det var (nästan)
första gången och man inte visste hur allt var och gick till på
freewayen. Jag menar det är bara 8 körbanor. Dessutom måste
man på något sätt veta när den avfart man ska åka på kommer
så att man kan lägga sig i rätt körbana. Det är dock skyltat typ
1mile innan var nästa Exit leder men sitter man där spänd och
bara koncentrerad på vägen och alla galna bilister så ser man
inte skyltarna. Tur var det dock att jag hade lite annat folk med
mig som inte körde och kunde kolla vart vi skulle åka.
Efter ca 30min på freewayen såg vi den avfart vi skulle ta. Det
var en stor lättnad och den största delen av spänningen släppte.
Väl inne i Walnut Creek var vi tvungen att hitta stället där vi skulle
träffas. På Café la Scala var det sagt att alla skulle träffas och
det låg en bit in i stan. Faktiskt så hittade vi det rätt fort men sen
hade vi ytterligare ett problem framför oss. Hitta en parkerings-
ruta. Det är inte de lättaste ska jag säga. Vi körde runt runt och
helt plötsligt hände något!
Jag hade grönt och skulle svänga vänster. Mitt huvud var helt
messed up efter körningen på freewayen och på grund av det
missade jag att kolla om det kom någon bil rätt framifrån. Jag
brukar alltid kolla innan jag åker oavsett om jag har företräde.
Jag vet inte varför jag missade det nu. Jag körde iaf vänster
och den andra bilisten var på väg rätt över vägen, mot mig.
Det var jag som skulle lämnat företräde men jag åkte ut i
banan. Jag såg dock rätt snabbt att bara jag gasade på så
skulle jag hinna undan bilen. Det såg dock inte tjejerna i
baksätet så de skrek som stuckna kycklingar .
Det som var lite konstigt, som jag kom på nu i efterhand var
att den andra föraren inte ens tutade. Fast han kanske blev
chokad vad vet jag. Efter den lilla incidenten, som inte var en
incident men kunde blivit, så slog hjärtat ganska snabbt på
alla i bilen. Vi fortsatte leta parkeringsplats och helt plötsligt
tyckte Grazieli att hon såg en. Vips! av en reflex drog hon
i raten så att jag skulle styra in mot kanten. Tur att jag var
snabb med bromsen annars hade Vi åkt rätt in i en bil.
Tillslut hittade vi dock en parkeringsplats och tog oss till
caféet.
Vi kom till caféet lite sent så många av au pairerna var redan
där. Det gjorde inget att vi kom lite sen de var bara glada att
vi hade kommit. Det var runt 12 au pairer där från olika
områden. Vissa som varit i USA länge och andra som precis
kommit. På caféet fick jag äntligen träffa några andra
svenskar. Det var verkligen kul och skönt att prata lite
svenska. En av dom hade varit här i 11 månader så hon
skulle snart åka hem vilket var lite synd. Den andra kom
förra veckan så hon kommer man förmodligen träffa fler
gånger . Utöver svenskarna så var det tyskar,
brasilienare, italienare, en tjeck, en slovak, en turk och en
thailändare. Av nån konstig anledning blev det så att de
flesta pratade med de som kom från samma land. Det
gjorde inget tyckte jag inte den här gången iaf.
Förutom de två svenskarna som var där så var det också
en tredje svensk. Hon tillhörde dock en annan organisation
men hon var där ändå. Efter ett tag kom hon och en
amerikansk tjej fram till mig och började snacka. Riktigt
schysta brudar och faktiskt i min ålderskategori. Svenska
tjejen, som hetter Therese hade tyvärr redan varit här 11
månader hon också så hon ska snart hem. Vi växlade ändå
nummer så kanske blir att vi träffas nått i alla fall.
Efter ca 1 timme drog de flesta hem. Vi från Livermore satt
kvar ett tag för jag kände att jag ville ta igen mig lite innan
jag var tvungen att köra hem. Vi satt och snackade lite vad
vi kunde hitta på och kom fram till att vi kanske ska till SF
på fredag och "partaja". Vi får se hur det blir med det,
beror på vädret också. Väderfolket har visst sagt att det ska
bli regn på fredag i SF.
Runt 9:30pm åkte vi hemåt. Körningen hem var mycket
lättare än dit då var jag inte alls lika spänd. Även om vi
tog fel Exit en gång så känns det bra. Nu vet jag att det
inte är så svårt att komma tillbaka på rätt spår igen om
man kör fel. Det är bara att ta nästa Exit, köra upp och
ner igen. Just nu känns det rätt bra och om en månad
så kommer jag nog skratta åt mig själv hur skraj jag var
för freewayen. På vägen hem snackade jag, Juliana och
Grazieli lite om vad vi kan göra imorgon. Vi tre är ju
nämligen lediga på förmiddagen. Jag har velat åka till
Del Valle Regional Park ett bra tag, mest för att ta bilder,
så jag föreslog det. De tyckte det lät bra så imorn ska
vi dit!
Föresten! Jag tog lite bilder på caféet. De finns
uppladdade på pixbox. Här är dock några smakprov:
Justja snackade med danne idag i telefon. Det var
riktigt kul. Hoppas det går bra med körkortet nu!
Hoppas ni andra har det bra där hemma också! Jag har
det bra här så oroa er inte.
R
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
Dagens låt: Klassfest - Den Djupa Dalen
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
Idag den 17 september klockan 7:30pm var alla au pairer som
ville komma bjudna till en au pair träff i Walnut Creek. Jag hade
pratat tidigare om just den här träffen med Anita och Juliana
och föreslagit att vi skulle åka flera i en bil. Jag hörde inget från
någon av dem imorse så jag bestämde mig för att ta tag i det.
Så jag ringde alla och bestämde tid med dom.
Runt 6 tiden åkte jag och hämtade dom. Alla bor på olika ställen
av Livermore så jag fick köra runt som värsta tourguiden. Nu kan
jag iaf vägen hem till samtliga. Det var rätt nervöst för jag var
tvungen att åka ut på Freewayen för att komma till Walnut Creek
och som ni kanske minns så har jag bara varit ute på den en(!)
gång. Det var rätt skönt ändå för jag hade med mig Katarina i
bilen och hon har kört rätt mycket runt här.
Om ni hade sett mig i bilen där på Freewayen på väg till Walnut
Creek hade ni förmodligen skrattat. Satt spänd som en get med
tungan rätt i mun. Det läskigaste var just att det var (nästan)
första gången och man inte visste hur allt var och gick till på
freewayen. Jag menar det är bara 8 körbanor. Dessutom måste
man på något sätt veta när den avfart man ska åka på kommer
så att man kan lägga sig i rätt körbana. Det är dock skyltat typ
1mile innan var nästa Exit leder men sitter man där spänd och
bara koncentrerad på vägen och alla galna bilister så ser man
inte skyltarna. Tur var det dock att jag hade lite annat folk med
mig som inte körde och kunde kolla vart vi skulle åka.
Efter ca 30min på freewayen såg vi den avfart vi skulle ta. Det
var en stor lättnad och den största delen av spänningen släppte.
Väl inne i Walnut Creek var vi tvungen att hitta stället där vi skulle
träffas. På Café la Scala var det sagt att alla skulle träffas och
det låg en bit in i stan. Faktiskt så hittade vi det rätt fort men sen
hade vi ytterligare ett problem framför oss. Hitta en parkerings-
ruta. Det är inte de lättaste ska jag säga. Vi körde runt runt och
helt plötsligt hände något!
Jag hade grönt och skulle svänga vänster. Mitt huvud var helt
messed up efter körningen på freewayen och på grund av det
missade jag att kolla om det kom någon bil rätt framifrån. Jag
brukar alltid kolla innan jag åker oavsett om jag har företräde.
Jag vet inte varför jag missade det nu. Jag körde iaf vänster
och den andra bilisten var på väg rätt över vägen, mot mig.
Det var jag som skulle lämnat företräde men jag åkte ut i
banan. Jag såg dock rätt snabbt att bara jag gasade på så
skulle jag hinna undan bilen. Det såg dock inte tjejerna i
baksätet så de skrek som stuckna kycklingar .
Det som var lite konstigt, som jag kom på nu i efterhand var
att den andra föraren inte ens tutade. Fast han kanske blev
chokad vad vet jag. Efter den lilla incidenten, som inte var en
incident men kunde blivit, så slog hjärtat ganska snabbt på
alla i bilen. Vi fortsatte leta parkeringsplats och helt plötsligt
tyckte Grazieli att hon såg en. Vips! av en reflex drog hon
i raten så att jag skulle styra in mot kanten. Tur att jag var
snabb med bromsen annars hade Vi åkt rätt in i en bil.
Tillslut hittade vi dock en parkeringsplats och tog oss till
caféet.
Vi kom till caféet lite sent så många av au pairerna var redan
där. Det gjorde inget att vi kom lite sen de var bara glada att
vi hade kommit. Det var runt 12 au pairer där från olika
områden. Vissa som varit i USA länge och andra som precis
kommit. På caféet fick jag äntligen träffa några andra
svenskar. Det var verkligen kul och skönt att prata lite
svenska. En av dom hade varit här i 11 månader så hon
skulle snart åka hem vilket var lite synd. Den andra kom
förra veckan så hon kommer man förmodligen träffa fler
gånger . Utöver svenskarna så var det tyskar,
brasilienare, italienare, en tjeck, en slovak, en turk och en
thailändare. Av nån konstig anledning blev det så att de
flesta pratade med de som kom från samma land. Det
gjorde inget tyckte jag inte den här gången iaf.
Förutom de två svenskarna som var där så var det också
en tredje svensk. Hon tillhörde dock en annan organisation
men hon var där ändå. Efter ett tag kom hon och en
amerikansk tjej fram till mig och började snacka. Riktigt
schysta brudar och faktiskt i min ålderskategori. Svenska
tjejen, som hetter Therese hade tyvärr redan varit här 11
månader hon också så hon ska snart hem. Vi växlade ändå
nummer så kanske blir att vi träffas nått i alla fall.
Efter ca 1 timme drog de flesta hem. Vi från Livermore satt
kvar ett tag för jag kände att jag ville ta igen mig lite innan
jag var tvungen att köra hem. Vi satt och snackade lite vad
vi kunde hitta på och kom fram till att vi kanske ska till SF
på fredag och "partaja". Vi får se hur det blir med det,
beror på vädret också. Väderfolket har visst sagt att det ska
bli regn på fredag i SF.
Runt 9:30pm åkte vi hemåt. Körningen hem var mycket
lättare än dit då var jag inte alls lika spänd. Även om vi
tog fel Exit en gång så känns det bra. Nu vet jag att det
inte är så svårt att komma tillbaka på rätt spår igen om
man kör fel. Det är bara att ta nästa Exit, köra upp och
ner igen. Just nu känns det rätt bra och om en månad
så kommer jag nog skratta åt mig själv hur skraj jag var
för freewayen. På vägen hem snackade jag, Juliana och
Grazieli lite om vad vi kan göra imorgon. Vi tre är ju
nämligen lediga på förmiddagen. Jag har velat åka till
Del Valle Regional Park ett bra tag, mest för att ta bilder,
så jag föreslog det. De tyckte det lät bra så imorn ska
vi dit!
Föresten! Jag tog lite bilder på caféet. De finns
uppladdade på pixbox. Här är dock några smakprov:
Justja snackade med danne idag i telefon. Det var
riktigt kul. Hoppas det går bra med körkortet nu!
Hoppas ni andra har det bra där hemma också! Jag har
det bra här så oroa er inte.
R
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
Dagens låt: Klassfest - Den Djupa Dalen
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
Kommentarer
Postat av: Michael Håkansson
Jadu Robin, inte visste jag att du var så nervös för att köra bil. Men det kanske är lite extra med 8 filer :P Och ännu nervösaare skulle man ju bli när det sitter folk som skriker och rycker i ratten med i bilen. Haha
Postat av: köttnacken
hey scatboy! :) roligt att man kan läsa om dig, kul att det funkar bra och sådär :)
simma lugnt, kör mot rött osv!
Trackback